A few days we understood that a cold spell was approaching central Europe and that it would be more severe in the eastern part of Slovakia and Hungary. I put the question to all you readers to give us an advice which route to select and as some of you may have understood we chose the eastern route. We appreciate all your advices and we had a lengthy discussion before we set off from Krakow. The reason for choosing this route is that it is the route we planned from the beginning. After having struggled with ice, snow and subzero temperatures in Sweden, we thought that we might as well do it for a few days here too. We are now in the Slovakian part of the Tatra mountains and we can already now feel the temperatures dropping so we will se how things work out.
This morning our bikes got a proper shower. Benedykt and I used a water hose to clean both bikes. It was -3 outside and scrubbing the bikes in running cold water made my fingers numb, but the bikes got clean. If it had been a little warmer, then our chains would have got a proper cleansing too, but will do that as soon as the temperature is above zero.
One good thing with staying with local people who are cyclists is that they know the routes in their area. Lidia and Benedykt told us to go another route than the one we had planned to go and thereby saving us 10 km AND a giant climb. Thanks a lot for that advice.
Today there has been no rain, but it has been rather cold. In the morning it was below zero and foggy. In the afternoon the temperature raised slightly to about 0 or maybe +1.
Wej back in winter
We reached the border to Slovakia about 2.30 PM. The border was completely empty, no border guard or anything similar. The only thing was some signs informing about we just passed a border. I bet we will have much more complicated border passing procedures later during this trip.
Wej in no-man’s-land between Poland and Slovakia
Slovakia greated us with a marathon climb. It wasn’t steep, but we had to slowly gain 400 meters of altitude. Now, a couple of hours lalter, we both have “spagetti legs”… 😉
Everytime we need to make one of those long climbs I get the feeling that I don’t want to go down once I have reached the pass. Going down is fun, fast and easy, but it takes a lot shorter time than going up. When fighting uphill for an hour at least I don’t think the quick descent is worth the effort and I rather want to stay at the altitude I have struggled to reach. Pretty much like when beating against the wind when sailing – you don’t want to loose what you just have gained.
Om jag inte haft så mycket skrot i mina knän kunde jag ha cyklat före och haft er på draglina efter uppför bergen. Skämt åsido, det låter allt strävsamt, hade ni räknat med att det skulle kunna vara så kallt? PoK
Jodå – kylan har vi kalkylerat med. Tatrabergen är ju inga pytteberg precis. Hade vi åkt den västra rutten hade det blivit något mindre kallt, men längre och troligtvis blötare också. Vi får helt enkelt stå ut med ett par kalla dagar igen.
Hur befolkat är det där? Det verkar som det finns ganska gott om byar. Eller blir det långa folktomma pass genom granskogen?
Otroligt som många redan sagt med alla ni möter. Jag håller med dig om att det måste bero på hur ni reser, men samtidigt funderar jag över hur ofta det skulle hända här i Göteborg att man bjöd in någon att övernatta bara för att de såg extra svettiga och leriga ut och hade cyklar. Kanske det är ett småstads- eller landsbygdsfenomen också?
När jag funderade över ert vägval öster elelr västerut håller jag med om att ni valt det rätta. Budapest finns kvar och dit kan man lätt komma senare. Dessutom är det väl ingen riktig upplevelse att cykla i en storstad? Betydeligt roligare då att se lite okända delar av världen som ni inte skulle komma till om det inte vore för er cykeltur.
Kalle
Visst var det betydligt mer tätbefolkat runt Krakow och i centrala Polen, men här är inte superöde precis. Det ligger byar på jämna avstånd där man kan få något i sig och det finns även hyggligt stora städer. Stara Lubovna som vi övernattade i igår var en rejäl stad. Nu befinner vi oss i Kosice som är Slovakiens andra största stad och den tog det ett tag att ta sig in i.
Det där med mötena är intressant. Det handlar nog om slumpen att råka träffa rätt person vid rätt tillfälle, men jag tror även att det faktum om att vi kommer cyklandes mitt i vintern tilltalar och intresserar folk. Jag tror nog att många i Sverige också hade förbarmat sig över en frusen cyklist på väg tvärs genom landet om det fanns en intressant historia bakom.