We have taken thousands of photos during the 9 months we have been on the road, but as soon as we entered Thailand the number of photos we have taken have dropped dramatically. Maybe it is due to us feeling so at home that we forget to take photos.
However, yesterday we took a lot of videoclips with our iphone. Now we have edited the clips and we are rather sure that this one minute movie will never earn any Oscar
Jocke och Wej!
Jag tycker ni är värda alla beundran för er resa. Inte bara för att ni faktiskt cyklat hela vägen med alla strapatser det inneburit. Det verkar ju för övrigt mest ha varit roligt, för det mesta!
Det riktigt stora utmaningen tycker jag istället är att ni faktiskt kom iväg på er drömresa. Att ni inte som så många andra drömde om en resa, men inte tog steget att låta den bli av, för att istället tänka på jobb och lägenhet och allt annat hemma som ligger i vägen. All heder åt er för att ni bröt er loss och gjorde detta! Det är verkligen inspirerande, och lite jobbigt utmanande…
Hoppas ni har en välförtjänt smörig tid kvar innan ni kommer fram den 30.
Kalle
Jag tror du har rätt i att den stora utmaningen kanske var att faktiskt komma iväg. Som tur var insåg vi nog inte att just den biten var den stora utmaningen utan fokuserade mest på planering kring diverse praktikaliteter. Nu när vi är så nära målet undrar jag vad nästa utmaning ska bli – kanske får det bli att skaffa jobb och komma in i en vanlig livsrytm igen….. Jag tror att det kan vara en större utmaning än man först tror.
Vad är väl en Oscar i jämförelse med vad ni åstadkommit – just ingenting!
//Gunilla
อยากดูอีก อยากดูอีก